För första gången på mina 18, snart 19 år så har jag tagit mig i kragen
och bakat helt själv. Tänkte först göra negerbollar men då hade vi ingen
havregryn så det fick bli kladdkaka. Jag hade ett sånt himla choklad-begär
så jag höll på att bli galen. Blev ärligt talat irriterad. Ungefär som när jag
inte har någon snus så jag var ju tvungen att göra något åt det.

Nu är kakan inne i ugnen, ska ta ut den om typ en minut. Sen ska jag försöka
mig på att göra marsan-sås medans kakan kyler av lite. Jag uppdaterar senare
ifall kakan blev godkänd och gick att äta eller om jag hamnar på akuten för
matförgiftning. Med mina kunskaper i köket så vet man aldrig!

Nu ska kladdkakan ut.. Håll tummarna!

Efter att redan ha ett hjärta som är krossat i tusen bitar så har det blivit
krossat ytterligare i tusen bitar. Känslorna vill inte försvinna, oavsett hur
mycket jag försöker. Tankarna på honom vill inte heller försvinna och saknaden
är oändlig. Att fälla några tårar är helt meningslöst men jag gör det ändå.
Fäller, torkar bort, fäller, torkar bort, fäller, torkar bort…

Trots att jag vet att det aldrig kommer bli ”vi” igen så kan jag inte låta bli
att hoppas i smyg. Försöker dölja men den här gången är det svårare.
Nästintill omöjligt.. Varje samtal, varje sms, varje besök så är det som att en
låga tänds inom mig. Jag blir alldeles varm i hela kroppen, kan inte sluta le.
Det pirrar till lite och flyger omkring fjärilar i magen.
It’s a great feeling, but I hate it.

“You want me to act like we’ve never kissed, you want to forget; pretend we’ve never met , and I’ve tried and I’ve tried, but I haven’t yet… You walk by, and I fall to pieces.”

(lägger i snusen, blundar och tar ett djupt andetag – sen skriver jag)

Fan.. Jag orkar inte skriva något. Fick akutont i ryggen så ska skynda
mig att bädda sängen, ta en värktablett och försvinna in i ”Gömda”.

Helgen har för övrigt vairt helt underbar, trevligt sällskap och mysigt.
Ett minus är träningsvärk!

Nu ska jag göra mig klar för min dejt med Mia Eriksson och sen John Blund!
Godnatt

Tror hjärnan min har gått på semester, och tagit med mitt minne.
Glömmer bort allting efter bara några sekunder. Det står stilla!

Igår blev det utgång, kvällen började inte så bra med slutade alldeles
utmärkt. Hann inte mer än att komma till stan igår innan det blev storbråk
med morsan. Tog mitt pick och pack som jag hade där och gick hem till mig,
gjorde mig i ordning och åkte med till Liza. Där dansade vi i oss alkohol innan
det bar vidare till Kalle & Danne. Efter någon timme for jag och Liza ner på stan
och käkade. Sen åkte vi hem till henne och flummade. Ett par roliga bilder blev det.
Lägger upp dom senare.

Världens bästa David kom efter en liten stund och gjorde oss sällskap. La oss i sängen
och kollade på ”True Blood” sen somnade vi. Vaknade idag med världens morgon-frissa.
Nu ska vi gå ut och röka sen ska jag fanimej hoppa in i duschen och duscha i både grönt
och rött, kanske lite blått också. You never know!

So many roads. So many detours. So many choices. So many mistakes.

Så där, nu sitter jag på jobbet igen. Var hemma igår pga jag mådde illa på natten. Nu mår jag lite bättre men har fått lite ont i livmodern igen. Det är någonting som spökar med den delen av min kropp. Men vet inte riktigt vad. Irriterande och störigt är det i alla fall.

Har precis haft lunch – köttbullar och makaroner med (äckel)brunsås och sylt. Börjar halv tolv igen och då har jag No med P-E sen efter det är det idrott, sen slutar jag för dagen och innan jag och kusin åker hem måste jag springa in på Karl Or’s och köpa mitt mjölkfria smör. Har varit utan det några dagar nu och det kan förklara min magvärk eftersom jag fått äta utav familjen J’s smör. Som INTE är mjölkfritt.

Längtar tillbaka till min bok också – ”Gömda”. Lånade den av kusin igårkväll och har redan hunnit läsa lite mer än halva boken tror jag. Den är baserad på en verklig händelse och är riktigt bra. Boken handlar om en tjej på 1980-talet som heter Maria ”Mia” Eriksson, jobbar på en bank och ägnar mycket av sin fritid till på en flyktingförläggning. Där träffar hon en man som hon till slut blir kär upp över öronen i. Det hon inte vet är att han inte är en ”drömkille” precis. Han är trevlig och allt i början men allt eftersom börjar han bryta ner Mia’s självförtroende. Dom förlovar sig och Mia blir gravid. Då spårar förhållandet ut totalt. Han misshandlar henne brutalt och hotar med att döda både henne och deras dotter Emma.

Boken är väldigt gripande och man får själv ont i magen av att bara läsa den.
Och tanken på att den är baserad på en sann historia gör saken bara ännu värre. Att någon ska behöva gå igenom något så hemskt att man till slut blir isolerad. Nej usch, något sånt vill jag aldrig uppleva!

True religion is real living; living with all one’s soul, with all one’s goodness and righteousness.