Körkortet
Det här med att ta körkortet vill jag bara slippa. Jag blir bara arg på mig själv
och deprimerad..
Om jag bara hade tagit fingrarna ur arslet för ett år sedan så skulle jag ha
kunnat haft körkortet vid det här laget men istället så la jag det bara på
hyllan. Pappa var snäll och gick på Anderzon’s Trafikskola för lite mer än
ett år sedan och köpte startpaketet åt mig så jag kunde komma igång med
körkortet och nu sitter jag här idag och har inte gjort ett skit. Kan ingenting
och vet inte hur jag ska bära mig åt..
Jag och pappa har bråkat i nästan ett år över körkortet och nu har jag så
fruktansvärt dåligt samvete att jag inte engagerade mig i det tidigare.
Fick ett presentkort på sammanlagt 1800:- på körskolan i julklapp.
1000:- till handledarutbildningen så att jag och mamma kan köra privat och
800:- till två körlektioner på skolan, varav en av dom betalade min faster.
Och det är tack vare pappa. Han vill verkligen att jag ska ta körkortet och
han tror på mig. Vilket jag inte gör..
Låg i sängen nu och kollade igenom körkortsboken och jag kan säga att jag
fattar ingenting. Det är pinsamt. Får panik och vill bara riva sönder hela den
där tjocka boken för att jag inte förstår. Vet inte hur jag ska läsa den, hur jag
ska plugga, hur jag ska få det att fastna i skallen på mig.
Tårarna vill rinna nerför mina kinder och jag får slut på luft.
Så mycket hatar jag körkortet och så orolig är jag att jag aldrig kommer
lyckas ta det! Ska börja äta flingor och hålla tummarna för att en vacker dag
kommer mitt körkort ligga där i botten av flingpaketet..
