Efter att redan ha ett hjärta som är krossat i tusen bitar så har det blivit
krossat ytterligare i tusen bitar. Känslorna vill inte försvinna, oavsett hur
mycket jag försöker. Tankarna på honom vill inte heller försvinna och saknaden
är oändlig. Att fälla några tårar är helt meningslöst men jag gör det ändå.
Fäller, torkar bort, fäller, torkar bort, fäller, torkar bort…

Trots att jag vet att det aldrig kommer bli ”vi” igen så kan jag inte låta bli
att hoppas i smyg. Försöker dölja men den här gången är det svårare.
Nästintill omöjligt.. Varje samtal, varje sms, varje besök så är det som att en
låga tänds inom mig. Jag blir alldeles varm i hela kroppen, kan inte sluta le.
Det pirrar till lite och flyger omkring fjärilar i magen.
It’s a great feeling, but I hate it.

“You want me to act like we’ve never kissed, you want to forget; pretend we’ve never met , and I’ve tried and I’ve tried, but I haven’t yet… You walk by, and I fall to pieces.”

Har äntligen lyckats tagit mig in på mitt inlogg på Arbetsförmedlingen’s
hemsida och ska börja skriva mitt cv men då lägger hjärnan av totalt.
Antingen har John Blund varit där och hälsat på eller så tog den semester
för jag kan inte komma på någonting. Eller problemet är egentligen HUR jag
ska skriva och formulera mig. Brukar inte vanligtvis ha några problem med
det men ikväll hade jag det och jag gillar det inte för skriva är någonting som
jag har varit bra på hela mitt liv. Skriva och formulera så att man förstår, det
har jag fått mycket beröm för tidigare när jag har skrivit noveller osv och det
är det som är så himla frustrerande när jag får hjärnsläpp. Ingenting blir bra då.

The role of a writer is not to say what we all can say, but what we are unable to say.

Ikväll vill jag bara gå ut till smedjan och leta reda på närmsta yxa,
sätta den mot huvudet och hugga. Gjorde bort mig nå otroligt ikväll.
Skulle sms’a bästa vän och berätta om hur mycket jag saknar en viss person
osv och tro på fan att jag råkar skicka det till honom ist! När jag fick svar
från honom så trodde jag först att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstkorgen
sen ville jag bara sjunka genom marken. Den sanningen var det verkligen
inte meningen att han skulle få veta.

It’s funny how they say att man blir ”fri” när man blir singel, då man kan leva
livet. För mig är det tvärtom. Jag känner mig instängd som singel. Och i vissa
förhållanden. Finns en person jag känner mig ”fri” med och den personen kommer
jag aldrig att få tillbaka. Trodde mina känslor och allt för honom var borta men
där fick jag så jag teg. Allt är tillbaka och det är ett helvete. Lyckas inte stänga in
det igen och inte nog med det så har jag ju lyckats med att berätta det för honom
också. Som den dumma idiot jag är! AAAAAAAAAAAAAAHHHHH!

Den här kvällen har bara varit kaos. Jag behöver sömn.
För trött är jag, alldeles för trött!

Det här med att ta körkortet vill jag bara slippa. Jag blir bara arg på mig själv
och deprimerad..

Om jag bara hade tagit fingrarna ur arslet för ett år sedan så skulle jag ha
kunnat haft körkortet vid det här laget men istället så la jag det bara på
hyllan. Pappa var snäll och gick på Anderzon’s Trafikskola för lite mer än
ett år sedan och köpte startpaketet åt mig så jag kunde komma igång med
körkortet och nu sitter jag här idag och har inte gjort ett skit. Kan ingenting
och vet inte hur jag ska bära mig åt..

Jag och pappa har bråkat i nästan ett år över körkortet och nu har jag så
fruktansvärt dåligt samvete att jag inte engagerade mig i det tidigare.
Fick ett presentkort på sammanlagt 1800:- på körskolan i julklapp.
1000:- till handledarutbildningen så att jag och mamma kan köra privat och
800:- till två körlektioner på skolan, varav en av dom betalade min faster.
Och det är tack vare pappa. Han vill verkligen att jag ska ta körkortet och
han tror på mig. Vilket jag inte gör..

Låg i sängen nu och kollade igenom körkortsboken och jag kan säga att jag
fattar ingenting. Det är pinsamt. Får panik och vill bara riva sönder hela den
där tjocka boken för att jag inte förstår. Vet inte hur jag ska läsa den, hur jag
ska plugga, hur jag ska få det att fastna i skallen på mig.

Tårarna vill rinna nerför mina kinder och jag får slut på luft.
Så mycket hatar jag körkortet och så orolig är jag att jag aldrig kommer
lyckas ta det! Ska börja äta flingor och hålla tummarna för att en vacker dag
kommer mitt körkort ligga där i botten av flingpaketet..